. I'm shipping up to boston
Mina fötter klagar.
Idag ringde min härliga alarmsignal på min värdelösa telefon klockan 05.00. Jag ansåg att det var för tidigt så jag låg kvar en kvart till. Sen hävde jag mig upp ur sängen och gick med ganska tunga steg mot kaffebryggaren.
Efter det minns jag ingenting.
Haha, jo det gör jag visst.
Jag åkte till Willys för att inventera. Och sur som jag var (på grund av den tidiga timmen) blev jag helt sjukt mycket surare när vi blev tilldelade frysarna. Kul, tänkte vi då.
"du kan ju räkna citronerna, du som är sur" - Emely
Det tog sisådär tre timmar, och resten av dagen har jag jobbat på Rökeriet till Irländsk musik, som gjorde att ölförsäljningen var på topp.
Jag kom nyss hem, sängen ropar på mig, godnatt.
Haha, bra jobba Ida!
Du var inte så sur sen när du fick ser räkorna leka :P