. sagan om pepparkakshuset som fick stå i skamvrån

00.00 är klockan på min telefon.

Jag har precis avslutat kvällens dos av skrivande på den satans projektrapporten.

Det tar aldrig slut, ska gudarna veta.

Idag har jag bakat pepparkakshus hos farmor och farfar. Och eftersom farfar är mer eller mindre blind och lite smått, ja vad säger man, klumpig, så är husets sex delar i något opraktiska former.

Långsidor och tak var i år precis likadana, medan gavlarna var något högre, innebärande att det blev ett väldigt avlångt hus, som var helt jävla omöjligt att sätta ihop. Speciellt när man bara har florsocker och vatten som lim.

Jag har en tendens, ärvd av min far, att bli arg på döda ting som jävlas. Till exempel ett pepparkakshus som envisas med att ramla sönder, eller ett bordsben som gör ont som fan att sparka in i.

Det var livat.

Godnatt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0